(Dagens låt: Raaban & Recca - Pumpa Rumpa)

Nu när jag börjat skriva igen har det hänt lite grejer. Den här månaden har 85 unika individer läst min blogg. Det är en klar förbättring från förra månaden då jag inte skrev alls och hade 25 pers som läste.

Så nu när siffran har stigit lite så tänkte jag ta tillfället i akt och säga till alla att gå in på http://www.ettklickforskogen.se och klicka gratis för att rädda en del av en gammelskog.  Det finns inte så många gammelskogar kvar här i landet och om vi tar bort alla så kommer många djurarter dö ut, och det vill vi ju inte.

Så gå in en gång per dag och klicka. Det är gratis och kostar er inte mer än 20-30 sekunder av ert liv, och ni gör skillnad.

Så hjälp till att rädda vår gammelskog! Den fälls den 19e mars, det som inte blivit räddat dvs.

Kom igen nu, VAD VÄNTAR NI PÅ?

(Dagens låt: All Time Low - Poppin' Champagne)

Nu sitter jag här framför dumburken och kollar på filmen Loser och blir nostalgisk. Anledningen är all skön musik som är med. Weatus - Teenage Dirtbag, The Offspring - Pretty Fly (For a White Guy), Blink 182 - What's My Age?, Eiffel 65 - I'm Blue och en av mina absoluta favoritlåtar SR 71 - Right Now, för att nämna några. Filmen i sig är väl ingen höjdare, men den duger att se på när man inte har så mycket annat för sig. Den har ju sina stunder då den är mysig, men typiskt amerikansk.

Åter till min vovve. Alla tester som veterinären kunde se svaren på direkt var negativa, men vissa behövde han skicka in. Om något utav de testerna är positiva är det INTE bra...

Men nu ska jag inte bli nedstämd! I detta nu ligger hunden på mina fötter och viftar glatt på svansen så fort jag säger något till honom. Han är lika pigg och glad som alltid.

Nu åter till filmen. och dagens tips är rostat bröd och te. Det finns inget godare och mysigare på kvällen än att krypa ihop i soffan med ett duntäcke,2-3rostade mackor och en stor kopp med varmt te!

Nu i denna skrivande stund så är min hund på väg till veterinären. Han kan tydligen vara allvarligt sjuk vilket gör mig väldigt orolig. Denna lilla varelse som jag spenderat 12år av mitt liv med kanske måste försvinna helt plötsligt och tvärt. Jag accepterar inte det! vi har inte märkt något på honom att han är sjuk. Han har varit lika pigg och glad som vanligt, bara det att han ätit och druckit mycket mer än vad han brukar.

Igår ringde mamma till veterinären för att se om hon skulle komma in med Casper eftersom han äter så mycket och undrade om han kanske fått mask i magen eller något. Veterinären sa då att vid allvarliga sjukdomar så kan hundarna börja äta och dricka mer och att hon skulle komma in med honom så fort som möjligt.

Så nu är de på väg som sagt. Jag vet inte vad jag ska göra. Om man aldrig haft ett husdjur så kan man inte förstå den här känslan. Casper har varit min vän i vått och torrt i 12 år och han älskar en vad som än händer. Om vi skulle vara tvugna att "ta bort honom" så skulle det vara som att någon högg mig i ryggen och skar av mig en del av min ryggrad.

Nej nu ska jag inte spekulera mer i detta utan fortsätta med mina skoluppgifter...

Casper

Nu är det på tiden att jag väcker min blogg ifrån dess långa dvala.

Jag har inte ork att skriva om min grymma resa till Ecuador och Galapágosöarna, men om ni vill höra om den så får ni väl skriva det i en kommentar eller något. Kan bara tipsa alla om att någon gång i sitt liv testa Bungy- eller Swingjump, så galet roligt!

Nu blir det lite djupare tankar. Jag har funderat och kommit fram till, skulle det inte vara bra att om man ett bestämt antal ggr i sitt liv bara få pausa tiden. Det hade varit så ruggigt bra! Att få ta en välbehövd paus, sova ut utan att missa någonting, inga människor som kommer och stör, att man får tid till att lära känna sig själv och reflektera över sitt liv.

Jag hade behövt ta en sådan paus nu. Det känns som att allting bara flyger förbi utan att jag riktigt hinner reagera på vad som egentligen händer. Jag träffar nya människor en dag och helt plötsligt är dagen slut och allting är historia. Jag behöver få varva ner, sova ett dygn och bara gå igenom allt bra, och dåligt, som hänt mig i mitt liv. Återuppleva barndomen genom att få sitta för mig själv och titta på en massa bilder utan att en hel dag försvinner åt det och helgen snart är slut. Få den där extra tiden som man aldrig får annars till att göra ett scrapbook album med alla bilder som man inte bara vill ha på datorn utan kunna visa alla.

Näe, tiden går för fort för mig. Jag hinner inte med...

Avslutningsvis vill jag ge er några visdomsord:

Så ung som du är nu kommer du aldrig mer vara, så ta vara på just denna sekund och gör den till den bästa sekund du någonsin haft!

(På bilden ser ni Andres och jag precis innan jag ska slänga mig ut ifrån bron)