På naturkunskapen i skolan idag så tittade min grupp på två olika filmer, båda handlade om evolution. Den andra filmen som vi tittade på var ett dokumentärprogram ifrån UR som hade det lustiga namnet "Jorden är platt" och det fick mig att fundera. Vad mycket roligare det hade varit om jorden var platt! Då hade man inte behövt oroa sig för det här med global uppvärming, de hade ju bara varit till att bygga kanaler som leder ut för kanterna. Plus att man kunde kasta sten utför kanten och se ifall man hör när den landar.Man hade inte behövt fängelse heller, bara till att kasta ut dom. Då hade katapulten fortfarande varit populär. Jag tror inte att vi ens skulle haft galler vid kanterna, det skulle varit helt öppet så om man gick vid kanten och det kom en vindpust, ja då fick man skylla sig själv helt enkelt...

Fast det hade nog blivit rätt illa om man varit jättefull eller drogpåverad.  Tänk er att vakna dagen efter och upptäcka att man svävar runt i rymden. sicken ågren, och vad hungrig man hade blivit efter ett tag.

Undrar hur tjock jorden hade varit om den var platt? Den hade ju inte behövt vara så tjock, bara så havet får plats neråt så räcker det där. Fast det är sjukt otur om det börjar läcka på undersidan så havet bara försvinner ner i marken och ut under.Det hade nog vart ganska coolt om man stod på Mount Everest och såg hela jorden... Vad raka vägar vi hade haft också.

Man kanske borde lägga in ett förslag någonstans om att göra jorden platt. Tänk på alla djur som aldrig har träffat varandra! Om jorden är platt är det bara att gå tills dom hittar någon annan cool art som dom parar sig med, då kommer vi få massa nya coola djur!! Man hade inte behövt bil heller, eftersom det är platt är det bara att hoppa på cykeln, finns ju inga uppförsbackar någonstans!! Nepp, jorden skulle varit platt det hade blivit allmänt mycket roligare (som ni märker) plus att omväxling förnöjer ju!

Tack för mig, nu ska jag skalla kudden.

Hade en hyffsat soft dag i skolan idag vilket var väldigt skönt eftersom jag är så offantligt trött! De sista två lektionerna var inställda, så istället för att sluta klockan 5 så slutade vi kvart över 2.

På bussen hem hamnade jag bredvid en gubbe som är alkholist. Det känns så hemskt att säga det ordet men vet inte hur jag ska beskriva det på ett annat sett. Har sett honom flera ggr tidigare och tänkt att han ser ut som en snäll gammal morfar ungefär, bara synd att han dricker så mycket som han gör. När jag satte mig bredvid honom sa han "oj, jag kan flytta på mina påsar så får du bättre plats med din stora låda. Vad är det förnåt?" Han flyttade på sin påse med öl i, jag tackade och förklarade att det var en trumpet. Därefter följde ett samtal som höll på hela vägen hem. Denne äldre man, vars namn var Sven, var verkligen genomtrevlig och berättade  många historier om hur det var i Landvetter och Mölnlycke för 20 år sen och även om sitt barnbarn som är en pojke på 5 år som är jättesmart och läser och skriver flytande. Han berättade även om sitt gamla jobb som han hade uppe i Norrland och att luften är annorlunda där uppe så att man känner inte kylan på samma sätt. Dessa historier plus några till berättade han med glädje i sin röst över att ha någon som är glad åt att samtala med honom och som lyssnade. När jag satt där och tittade in i denne gamla mans ögon så kom jag på mig själv med att tänka "Han är säkert en underbar morfar med alla dessa historier och förklaringar över hur saker är" så tittade jag mig runt omkring i bussen och folk tittade väldigt konstigt på mig och de tittade på honom med en nedvärderande blick. Jag tycker inte alls att den här mysiga mannen ska behöva stå ut med det, men han är väl van och brydde sig inte.

När jag senare gick av bussen och sa hej då till honom kände jag mig gladare än vad jag gjorde när jag gick på bussen. Jag gick och funderade över den svenska normen, att man inte pratar med främlingar på bussen, att den är väldigt konstig! Visst, vissa gånger orkar man verkligen inte utan vill bara sitta för sig själv och lyssna på sin musik, men de gånger då en kvinna eller man börjat prata med mig så har jag bara tyckt att det är mer kul än obekvämt. Man borde våga prata mer med nytt folk, ordna så att bussarna blir som en träffpunkt när man vill träffa nytt folk.

Oj! nu måste jag rusa. ska ha spelning med Göta Lejon ute i Frihamnen här i Gbg. kom om ni vill höra lite go musik! vi börjar spela 18:00.

Ja hej och välkomna till min, Sofia Rehns, blogg!  Här kommer ni kunna läsa om mina tankar och funderingar kring livet och dess mening. Här kommer jag antagligen även klaga över att skolan stressar en med alla sina läxor och långa dagar. Det dumma med blogg är kanske att jag antagligen kommer sitta här och skriva istället för att göra de saker jag borde göra  för jag är en riktig tidsoptimist och gör alltid saker i sista stund. Finns det något man kan skjuta upp en liten stund så gör jag det.Så, nu har ni fått en liten beskrivning om mig.

I detta första inlägg så tänkte jag snacka lite vänskap. Jag har tänkt på att jag tar väldigt mycket här i livet för givet (haha det rimmade ju!) T.ex Jag tar för givet att jag kommer träffa mina kära klasskamrater i skolan varje dag och om jag inte gör det så är jag säker på att jag kommer träffa dom om några dagar.  Vi i vår klass är iof väldigt kärleksfulla av oss och går och kramas rätt ofta, men vi, i vilket fall inte jag, säger aldrig hur mycket jag egentligen tycker om alla. Tänk om något skulle hända någon, då skulle jag verkligen ångra att jag aldrig sa något! Jag försökte med detta när det var sagt att jorden kanske skulle gå under vilket resulterade i att jag fick en massa negativa kommentarer som löd "Men vad töntig du är! klart att det inte kommer gå under!" Vilket den inte gjorde denna gången men det spelar ingen roll. För tänk OM något skulle hända idag, imorgon,nästa vecka så hade jag velat att folk vet vad jag tycker om dom. Jag har begått detta misstag en gång i livet och jag vill inte att det ska hända igen. Jag hann inte säga till en person hur mycket jag uppskattade att han fanns i mitt liv och var som en extra storebror för mig. Så från och med nu så ska jag försöka berätta för folk hur mycket jag uppskattar att de finns i mitt liv.

Tillägnat:

R.I.P Robin Bergström, 1986-2001.

Jag saknar dig brorsan!