Nu är det på tiden att jag väcker min blogg ifrån dess långa dvala.

Jag har inte ork att skriva om min grymma resa till Ecuador och Galapágosöarna, men om ni vill höra om den så får ni väl skriva det i en kommentar eller något. Kan bara tipsa alla om att någon gång i sitt liv testa Bungy- eller Swingjump, så galet roligt!

Nu blir det lite djupare tankar. Jag har funderat och kommit fram till, skulle det inte vara bra att om man ett bestämt antal ggr i sitt liv bara få pausa tiden. Det hade varit så ruggigt bra! Att få ta en välbehövd paus, sova ut utan att missa någonting, inga människor som kommer och stör, att man får tid till att lära känna sig själv och reflektera över sitt liv.

Jag hade behövt ta en sådan paus nu. Det känns som att allting bara flyger förbi utan att jag riktigt hinner reagera på vad som egentligen händer. Jag träffar nya människor en dag och helt plötsligt är dagen slut och allting är historia. Jag behöver få varva ner, sova ett dygn och bara gå igenom allt bra, och dåligt, som hänt mig i mitt liv. Återuppleva barndomen genom att få sitta för mig själv och titta på en massa bilder utan att en hel dag försvinner åt det och helgen snart är slut. Få den där extra tiden som man aldrig får annars till att göra ett scrapbook album med alla bilder som man inte bara vill ha på datorn utan kunna visa alla.

Näe, tiden går för fort för mig. Jag hinner inte med...

Avslutningsvis vill jag ge er några visdomsord:

Så ung som du är nu kommer du aldrig mer vara, så ta vara på just denna sekund och gör den till den bästa sekund du någonsin haft!

(På bilden ser ni Andres och jag precis innan jag ska slänga mig ut ifrån bron)