(Dagens låt: Raaban & Recca - Pumpa Rumpa)

Nu när jag börjat skriva igen har det hänt lite grejer. Den här månaden har 85 unika individer läst min blogg. Det är en klar förbättring från förra månaden då jag inte skrev alls och hade 25 pers som läste.

Så nu när siffran har stigit lite så tänkte jag ta tillfället i akt och säga till alla att gå in på http://www.ettklickforskogen.se och klicka gratis för att rädda en del av en gammelskog.  Det finns inte så många gammelskogar kvar här i landet och om vi tar bort alla så kommer många djurarter dö ut, och det vill vi ju inte.

Så gå in en gång per dag och klicka. Det är gratis och kostar er inte mer än 20-30 sekunder av ert liv, och ni gör skillnad.

Så hjälp till att rädda vår gammelskog! Den fälls den 19e mars, det som inte blivit räddat dvs.

Kom igen nu, VAD VÄNTAR NI PÅ?

(Dagens låt: All Time Low - Poppin' Champagne)

Nu sitter jag här framför dumburken och kollar på filmen Loser och blir nostalgisk. Anledningen är all skön musik som är med. Weatus - Teenage Dirtbag, The Offspring - Pretty Fly (For a White Guy), Blink 182 - What's My Age?, Eiffel 65 - I'm Blue och en av mina absoluta favoritlåtar SR 71 - Right Now, för att nämna några. Filmen i sig är väl ingen höjdare, men den duger att se på när man inte har så mycket annat för sig. Den har ju sina stunder då den är mysig, men typiskt amerikansk.

Åter till min vovve. Alla tester som veterinären kunde se svaren på direkt var negativa, men vissa behövde han skicka in. Om något utav de testerna är positiva är det INTE bra...

Men nu ska jag inte bli nedstämd! I detta nu ligger hunden på mina fötter och viftar glatt på svansen så fort jag säger något till honom. Han är lika pigg och glad som alltid.

Nu åter till filmen. och dagens tips är rostat bröd och te. Det finns inget godare och mysigare på kvällen än att krypa ihop i soffan med ett duntäcke,2-3rostade mackor och en stor kopp med varmt te!

Nu i denna skrivande stund så är min hund på väg till veterinären. Han kan tydligen vara allvarligt sjuk vilket gör mig väldigt orolig. Denna lilla varelse som jag spenderat 12år av mitt liv med kanske måste försvinna helt plötsligt och tvärt. Jag accepterar inte det! vi har inte märkt något på honom att han är sjuk. Han har varit lika pigg och glad som vanligt, bara det att han ätit och druckit mycket mer än vad han brukar.

Igår ringde mamma till veterinären för att se om hon skulle komma in med Casper eftersom han äter så mycket och undrade om han kanske fått mask i magen eller något. Veterinären sa då att vid allvarliga sjukdomar så kan hundarna börja äta och dricka mer och att hon skulle komma in med honom så fort som möjligt.

Så nu är de på väg som sagt. Jag vet inte vad jag ska göra. Om man aldrig haft ett husdjur så kan man inte förstå den här känslan. Casper har varit min vän i vått och torrt i 12 år och han älskar en vad som än händer. Om vi skulle vara tvugna att "ta bort honom" så skulle det vara som att någon högg mig i ryggen och skar av mig en del av min ryggrad.

Nej nu ska jag inte spekulera mer i detta utan fortsätta med mina skoluppgifter...

Casper

Nu är det på tiden att jag väcker min blogg ifrån dess långa dvala.

Jag har inte ork att skriva om min grymma resa till Ecuador och Galapágosöarna, men om ni vill höra om den så får ni väl skriva det i en kommentar eller något. Kan bara tipsa alla om att någon gång i sitt liv testa Bungy- eller Swingjump, så galet roligt!

Nu blir det lite djupare tankar. Jag har funderat och kommit fram till, skulle det inte vara bra att om man ett bestämt antal ggr i sitt liv bara få pausa tiden. Det hade varit så ruggigt bra! Att få ta en välbehövd paus, sova ut utan att missa någonting, inga människor som kommer och stör, att man får tid till att lära känna sig själv och reflektera över sitt liv.

Jag hade behövt ta en sådan paus nu. Det känns som att allting bara flyger förbi utan att jag riktigt hinner reagera på vad som egentligen händer. Jag träffar nya människor en dag och helt plötsligt är dagen slut och allting är historia. Jag behöver få varva ner, sova ett dygn och bara gå igenom allt bra, och dåligt, som hänt mig i mitt liv. Återuppleva barndomen genom att få sitta för mig själv och titta på en massa bilder utan att en hel dag försvinner åt det och helgen snart är slut. Få den där extra tiden som man aldrig får annars till att göra ett scrapbook album med alla bilder som man inte bara vill ha på datorn utan kunna visa alla.

Näe, tiden går för fort för mig. Jag hinner inte med...

Avslutningsvis vill jag ge er några visdomsord:

Så ung som du är nu kommer du aldrig mer vara, så ta vara på just denna sekund och gör den till den bästa sekund du någonsin haft!

(På bilden ser ni Andres och jag precis innan jag ska slänga mig ut ifrån bron)

Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Jag har varken haft tid, ork eller varit motiverad till att skriva, mest beror på det att man får ingen kritik eller respons på det man skriver så det känns rätt onödigt. Nu skriver jag mest för min egen skull.

Nu på onsdag så ska jag och min familj dra till Galapágosöarna och Ecuador i två veckor. Det kommer bli mitt livs äventyrsresa! Dessutom är det sista resan med hela familjen för både jag och mina två bröder börjar bli lite för gamla.

På denna resan så ska vi försöka bada med hajar, pingviner och delfiner, kommer bli helt fantastisk! Dock kan inte reseledarna lova att vi kommer se dessa djur, men förhoppningsvis blir det bad! Dessutom ska vi rida upp på en aktiv vulkan. Detta är något som mina bröder oroar sig lite för, de tycker inte om hästa särkilt mycket. Vi ska även vara ute i Djungeln och bada lite med pirayor, sjukt fräckt!

Jag kommer ha med mig min filmkamera och filma det mesta som händer under resan och förhoppningsvis så kan några delar av filmandet komma upp här på bloggen.

Nu avslutningsvis vill jag göra lite reklam för tre fantastiska grabbar från Kungsbacka som kallar sig för Tramsgänget. De har gjort en hel drös med filmer och en del teateruppsättningar både i Kungsbacka och på t.ex Arvikafestivalen. Nu har de gjort en parodi på alla eländiga sommarplågor som kommer varje år. Själv tycker jag att låten är klockrehn och den kan få folk att öppna ögonen för detta fantastiska gäng!

Ha det bra så hörs vi om två veckor!

Sommarplågornas sommarplåga!

På naturkunskapen i skolan idag så tittade min grupp på två olika filmer, båda handlade om evolution. Den andra filmen som vi tittade på var ett dokumentärprogram ifrån UR som hade det lustiga namnet "Jorden är platt" och det fick mig att fundera. Vad mycket roligare det hade varit om jorden var platt! Då hade man inte behövt oroa sig för det här med global uppvärming, de hade ju bara varit till att bygga kanaler som leder ut för kanterna. Plus att man kunde kasta sten utför kanten och se ifall man hör när den landar.Man hade inte behövt fängelse heller, bara till att kasta ut dom. Då hade katapulten fortfarande varit populär. Jag tror inte att vi ens skulle haft galler vid kanterna, det skulle varit helt öppet så om man gick vid kanten och det kom en vindpust, ja då fick man skylla sig själv helt enkelt...

Fast det hade nog blivit rätt illa om man varit jättefull eller drogpåverad.  Tänk er att vakna dagen efter och upptäcka att man svävar runt i rymden. sicken ågren, och vad hungrig man hade blivit efter ett tag.

Undrar hur tjock jorden hade varit om den var platt? Den hade ju inte behövt vara så tjock, bara så havet får plats neråt så räcker det där. Fast det är sjukt otur om det börjar läcka på undersidan så havet bara försvinner ner i marken och ut under.Det hade nog vart ganska coolt om man stod på Mount Everest och såg hela jorden... Vad raka vägar vi hade haft också.

Man kanske borde lägga in ett förslag någonstans om att göra jorden platt. Tänk på alla djur som aldrig har träffat varandra! Om jorden är platt är det bara att gå tills dom hittar någon annan cool art som dom parar sig med, då kommer vi få massa nya coola djur!! Man hade inte behövt bil heller, eftersom det är platt är det bara att hoppa på cykeln, finns ju inga uppförsbackar någonstans!! Nepp, jorden skulle varit platt det hade blivit allmänt mycket roligare (som ni märker) plus att omväxling förnöjer ju!

Tack för mig, nu ska jag skalla kudden.

Hade en hyffsat soft dag i skolan idag vilket var väldigt skönt eftersom jag är så offantligt trött! De sista två lektionerna var inställda, så istället för att sluta klockan 5 så slutade vi kvart över 2.

På bussen hem hamnade jag bredvid en gubbe som är alkholist. Det känns så hemskt att säga det ordet men vet inte hur jag ska beskriva det på ett annat sett. Har sett honom flera ggr tidigare och tänkt att han ser ut som en snäll gammal morfar ungefär, bara synd att han dricker så mycket som han gör. När jag satte mig bredvid honom sa han "oj, jag kan flytta på mina påsar så får du bättre plats med din stora låda. Vad är det förnåt?" Han flyttade på sin påse med öl i, jag tackade och förklarade att det var en trumpet. Därefter följde ett samtal som höll på hela vägen hem. Denne äldre man, vars namn var Sven, var verkligen genomtrevlig och berättade  många historier om hur det var i Landvetter och Mölnlycke för 20 år sen och även om sitt barnbarn som är en pojke på 5 år som är jättesmart och läser och skriver flytande. Han berättade även om sitt gamla jobb som han hade uppe i Norrland och att luften är annorlunda där uppe så att man känner inte kylan på samma sätt. Dessa historier plus några till berättade han med glädje i sin röst över att ha någon som är glad åt att samtala med honom och som lyssnade. När jag satt där och tittade in i denne gamla mans ögon så kom jag på mig själv med att tänka "Han är säkert en underbar morfar med alla dessa historier och förklaringar över hur saker är" så tittade jag mig runt omkring i bussen och folk tittade väldigt konstigt på mig och de tittade på honom med en nedvärderande blick. Jag tycker inte alls att den här mysiga mannen ska behöva stå ut med det, men han är väl van och brydde sig inte.

När jag senare gick av bussen och sa hej då till honom kände jag mig gladare än vad jag gjorde när jag gick på bussen. Jag gick och funderade över den svenska normen, att man inte pratar med främlingar på bussen, att den är väldigt konstig! Visst, vissa gånger orkar man verkligen inte utan vill bara sitta för sig själv och lyssna på sin musik, men de gånger då en kvinna eller man börjat prata med mig så har jag bara tyckt att det är mer kul än obekvämt. Man borde våga prata mer med nytt folk, ordna så att bussarna blir som en träffpunkt när man vill träffa nytt folk.

Oj! nu måste jag rusa. ska ha spelning med Göta Lejon ute i Frihamnen här i Gbg. kom om ni vill höra lite go musik! vi börjar spela 18:00.

Ja hej och välkomna till min, Sofia Rehns, blogg!  Här kommer ni kunna läsa om mina tankar och funderingar kring livet och dess mening. Här kommer jag antagligen även klaga över att skolan stressar en med alla sina läxor och långa dagar. Det dumma med blogg är kanske att jag antagligen kommer sitta här och skriva istället för att göra de saker jag borde göra  för jag är en riktig tidsoptimist och gör alltid saker i sista stund. Finns det något man kan skjuta upp en liten stund så gör jag det.Så, nu har ni fått en liten beskrivning om mig.

I detta första inlägg så tänkte jag snacka lite vänskap. Jag har tänkt på att jag tar väldigt mycket här i livet för givet (haha det rimmade ju!) T.ex Jag tar för givet att jag kommer träffa mina kära klasskamrater i skolan varje dag och om jag inte gör det så är jag säker på att jag kommer träffa dom om några dagar.  Vi i vår klass är iof väldigt kärleksfulla av oss och går och kramas rätt ofta, men vi, i vilket fall inte jag, säger aldrig hur mycket jag egentligen tycker om alla. Tänk om något skulle hända någon, då skulle jag verkligen ångra att jag aldrig sa något! Jag försökte med detta när det var sagt att jorden kanske skulle gå under vilket resulterade i att jag fick en massa negativa kommentarer som löd "Men vad töntig du är! klart att det inte kommer gå under!" Vilket den inte gjorde denna gången men det spelar ingen roll. För tänk OM något skulle hända idag, imorgon,nästa vecka så hade jag velat att folk vet vad jag tycker om dom. Jag har begått detta misstag en gång i livet och jag vill inte att det ska hända igen. Jag hann inte säga till en person hur mycket jag uppskattade att han fanns i mitt liv och var som en extra storebror för mig. Så från och med nu så ska jag försöka berätta för folk hur mycket jag uppskattar att de finns i mitt liv.

Tillägnat:

R.I.P Robin Bergström, 1986-2001.

Jag saknar dig brorsan!