(Dagens låt: Veronica Maggio - Nöjd)

Nu är det dags för en bekännelse från min sida...

Jag har flera gånger i mitt liv fått höra att jag är en glad och positiv människa som har väldigt svårt att bli arg på någon. Detta stämmer, till viss del. Jag är nästan aldrig sur på någon för jag har väldigt svårt att bli arg på folk, men jag är alltid sur på en viss person. Denna person är jag själv.

Denna ilska på mig själv kommer från en plats som jag inte vet var det ligger. När jag är arg på mig själv så blir jag oftast ännu argare på mig själv eftersom denna ilska kopplar jag till självömkan vilket jag ogillar. Och när jag blir ännu argare så blir jag såklart ännu argare över att jag blir argare. Så här håller det på tills jag blir så arg som det går. Detta resulterar i att jag sover. Och då menar jag inte sover en vanlig natt, nej utan då sover jag 22-23timmar i sträck. Då laddas batterierna och hela processen börjar om från början...

All denna ilska gör det lite svårt för mig att lita på människor. Eftersom jag är sur på mig så får jag för mig att även alla andra är sura på mig. Detta är en väldigt dålig egenskap eftersom det inte stärker ens självförtroende utan tvärtom trycker ner det i en liten ask som låses in nånstans där jag inte kan hitta det. KASST!

Detta låter säkert helt sjukt, och det är det väl också. Nu har jag börjat sprida ut den sömnen jag pratade om. Istället för att sova 22-23h non stop så sover jag istället så mycket om möjligt varje natt. Jag tar varje chans jag kan till att sova så det inte blir att jag sover bort ett helt dygn, för det är ju onödigt.

Nu har jag fått beklaga mig lite och jag hoppas att ingen dömer mig för detta, all denna ilska uppstår av en mängd olika,dumma orsaker. Jag försöker sänka mina höga krav på mig själv och ändra på grejer så jag slipper denna ilska.

Jag tror, som jag alltid gör, att det ordnar sig till slut!

P.S glöm inte bort vår älskade gammelskog! http://www.ettklickforskogen.se  D.S